Allt är som det ska vara.

Hej-på-en-stund-utgången blev alldeles perfekt. Så klart lite rörigt för att hinna prata med alla men det fanns faktiskt tid! Och efter att vi suttit på Ett Glas till stängning fortsatte efterfesten i en mysig etta på Campus. Vidare somnade jag och Johan kring fyrasnåret, vilket väl är ett uppenbart bevis på att kvällen var lyckad.
  
Tack, alla som kom och sa hej / ta hand om varandra / det kommer bli skitbra / hej då. Vi ses i juni!

Det är mycket som krånglar så här de sista dagarna. Minneskort som inte fungerar, skosulor som inte går att klippa till, batterier som försvinner...
     Men så plötsligt bara flyter allt!
De annars rätt inkompetenta killarna på Elgiganten kommer med en lösning, mamma har en smula mer tålamod och fixar skorna och så batterierna - ja, de bara rullar fram på golvet.

Idag var min sista dag på Grindskolan.
   Två veckor blev ett halvt år. En jäkla bra tid på många sätt och som jag kommer sakna, förstås. Jag hade inte tvekat att fortsätta, om det inte var dags att åka iväg. Tiden är ju liksom inne för det nu.
   Men, i juni kommer jag på återbesök, med massor av bilder att visa. Det blir bra!

Kom på vad det var för fel på bilden!
Och började plocka med designen, men hinner inte längre.. så får fortsätta senare idag, så länge får det vara kaos.

/ ED

Vi är fullständigt färdigvaccinerade nu. Hepatit A och B, tyfoidfeber och kolera. Malariatabletter. Känns bra. Allt börjar kännas bra! Kanske för att vi är i princip fullständigt förberedda, vad det gäller allt. Vilket för mig betyder ca tre kassar från apoteket. Ungefär. Mycket pengar har rullat de senaste månaderna, jösses ja.
      Men vad ska man göra? Aldrig har väl något varit så värt det.



   

Man kan väl säga att det är nu nedräkningen börjat på allvar. Idag är sista måndagen i snön, imorgon sista tisdagen på vaccinationskliniken... Snart är det söndag och då sticker vi.

Igår insåg jag att resfebern redan tagit fart.
   Ni vet, man ska dricka Dukoral, ett vaccin mot kolera. (Vilket jag trodde var en artonhundratalssjukdom som alla dog av...) I alla fall. Tre pyttesmå flaskor fick vi, som ska förvaras i kylskåp. Jag har tagit min första dos och Johan skulle ta sin igår, men bestämde sig att ta den dagen efter istället.
- Då måste du gå upp med den där till kylskåpet.
- Vadå?
- Ja, de måste ju stå i kylskåp.
- Jaha, men det är en som inte gör det.
- Va?
- Ja, den ligger i påsen i skafferiet.
- VA?!
PANIK. Fick jag, så klart. Sprang upp, tog den ena flaskan med mig, ställde in den, tog ut den andra ur påsen och ställde in den med. Insåg genast att, nu kommer jag inte kunna skilja på dem om en är dålig. Pengarna började rulla i huvudet, sprang ner, googlade Dukoral kylskåp, och kom fram till att ja, de ska verkligen förvaras i kylskåp.
   Den kommande halvtimmen bestod av panik, resoneranden hit och dit huruvida vi kunde få tag på nytt i rätt tid, vem i hela världen som tagit ut den ur kylskåpet och herregud. Eller, det var jag som hade panik. Johan hade ont i huvudet och tyckte att jag skulle sluta ha panik. Lätt!
   Ja, jösses. Plötsligt flyger han upp ur sängen, jag ligger kvar och bläddrar febrilt i vaccinshäftet tills han kommer ner med ett stort (och mycket, mycket nöjt) leende i ansiktet.
- Du behöver inte oroa dig, den...
- Den är tom va?
- Ja.
   Sedan skrattgrät jag i en kvart, samtidigt som jag förbannade mig själv för att inte minnas att jag ju ställt upp den tomma flaskan i skåpet. Den andra låg längst in i kylskåpet. I kylskåpet! Hej-hurra.
    Historien slutade med att Johan droppade att han kände sig lite som en detektiv när han löste gåtan, sen somnade vi.

Och det där med resfeber, ja. Jag kan aldrig tro att jag skulle reagerat lika hysteriskt i en vanlig situation.. Tror jag.